Någonstans i Sverige
En vecka sedan

Sen en vecka tillbaka kom Peder och hämtade mig i Huddinge... hur vi har lärt känna varann gjordes under resan då vi bara har varit bekanta med andra vänner. Varför jag skulle följa med han började för några månader sedan då jag pratade om hur det var hemma att det inte finns några jobb och så vidare.
Snäll som han va öppnade han och hans familj deras famn för att följa med hans mamma och pappa ner till deras stuga i skåne och hjälpa honom att bygga till det. Samma dag som jag träffar hans föräldrar för första gången får vi reda på att vi faktist är släkt. Peders mamma Asta är syssling med min mormor.
Under denna vecka har jag lyckats ge mig tre blåa fingrar och ett blått öga och det är väl förmodligen bara början.

Jag trivs otroligt bra här och de tar väl hand om mig. Det som jag känner e jobbigt är att det är mil ifrån min närmaste vän och miltals bort från hem och det kan kännas lite tomt och ensamt i mellanåt när man ligger i gäststugan i dubbelsängen, mega TV:n med alla kanaler man kan tänka sig, trådlöst internet, radio,DVD,värmepump och allt man kan tänkas att ha för att hålla sig sysselsatt...

Jag skulle kunna bo här inne... men det är ju det här med ensamheten.
Jag kan inte va ensam, jo visst kan jag vara ensam men då finns tryggheten att det finns någon andra sidan gatan och så vidare. Jag är en social person och kommer nog alltid att va.
Igår tog vi en promenad till havet och det var något så vackert att det inte går att beskriva med ord, men man trodde man var i ett annat land och det var mycket fridfullt och jag fick med mig vackra bilder.
Senare hade jag och min mamma videosamtal och det var enormt roligt att få se henne och resten av familjen.
Saknar er
Så. Vad har jag gjort idag? Vaknade vid halv sju tiden och gjorde iordning en lyxomelette då jag stekte till tomater och ost... Mmmm... Det blir ljusare för varje dag och idag var det otroligt fint väder för att olja in bräderna. Efter en timmas arbete känner jag att det småduggar och efter en sekund snöar det. Virket som hade tagits från plasten fick jag ta tag i och lägga allt tillbaks. Det var inte det enklaste precis men man kände sig lite stolt som pallade det när man annars sammarbeta att ta upp en planka i taget och nu var jag själv och tog tag om allt i ett svep. Asta och jag åkte till Åhus för att handla lite och jag fick med mig ett ritblock och lite pennor så innan middagen kluddrade jag lite. Idag är jag och goa Asta ensamma då Leif åker upp till Växjö igen för att fixa personliga sysslor.
TV:n är alltid på och jag växlar mellan TV4 Fakta och National Geographic, tönt som jag är.

....vill bara hojta på min BitterFitta Robban att jag saknar dig. Sjukt glad att vi har tatt upp kontakten igen och jag hoppas den stannar nu.

Kommentarer
Trackback